Ville här

Idag när jag satt som vanligt på min sten här ute på träsket så hörde jag jamande bakom mig. Jag försökte som vanligt att fräsa åt dom och visa mina vackra tänder. Men det slutar alltid med att jag blir torr i munnen och läpparna fastnar i tänderna, för rädda blir dom inte. Jag jamar givetvis om dom två ungdomarna här i huset. Putte och Mysan. "Fräs" Tycker inte om dom (Fast dom har väldigt snygg färg på deras päls) Fast det tänker jag inte erkänna för någon inte ens här. Jo vad var jag.

Jo jag börjar höra till slut när jag hade slutat fräsa till dom vad dom stog och jamade om. Jo håll i er nu. Att min mamma skulle kalla mig för tjockis!! Va har ni jamat på maken. Jag tjock?? Jag som är en katt i mina bästa år skulle jag vara tjock. Bara för att jag har en liten lätt hängbuk? "FRÄS"

Är det mitt fel att mat är så gott. När jag sitter på min sten och funderar på livet så brukar det komma förbi små möss som jag måste bara äta upp. Man kan ju inte bara låta dom slinka förbi. Phu jag tjock.

Jag blev så sur när jag hörde detta att jag vägrar komma in idag, utan jag sitter här ute på min sten och tycker synd om mig själv. Fast magen kurrr lite och inga möss ser jag heller.

Hmm, undra vad mamma gör där inne. Hon har inte ropat efter mig på ett tag. Jag får kolla så att inget har hänt henne. Man kan ju aldrig veta med alla dom tvåbeningar som bor där och alla andra katterna.